2015 > 11
Looking at all shenanigans happening in the world one would easily think that the battles are fought out there. Some are. But more and more I find battle lines lie inside my own heart. Every day I have to step up and check what is going on in there. What would it be like if I let it go and surrender to fear, paranoia and terror? What would it be like to judge people on basis of their color, how they dress or speak. To let it go and allow the government or other powerful entities to decide what's to be done. To trust that every brown person is a potential terrorist. Bad thoughts sneak up on me, i find myself judging, looking, avoiding crowds, where is the line between common sense and paranoia? People often speak about change, change is hard yet when it is here no one wants it. We live in time of change, the world order is changing. Lots of us try going backwards to find answers somehow trying to propel time back but we can't go back, we can only ever move forward.
Every day I refuse to give in. Many times people have questioned my way of being, called me 'naive' and 'innocent', judging me to be some sort of child not being able to see clearly. I see clearly. And I see what I could become and I refuse. Every day I choose to believe in humanity. Every day i believe that future is bright. Every day I believe in kindness of strangers. And I truly believe that we are capable of a change taking us forward, towards our better selves.
Branka Vidovic Butler
لب دوزىِ پناهجويان ايرانى پشت مرزهاى يونان كه نمى توانند از آن گذشته و واردِ اروپا شوند. پس از گذشت نزديك به چهل سال، همچنان مردم ايران خود را به آب و آتش مى زنند تا از كشور خود فرار كرده و در ناكجاآبادى پناهنده شوند.ا






















Det var i början av 1967, jag bodde i Uppsala och läste på universitetet. En dag fick jag ett rekommenderat brev att hämta på posten. Ett kuvert med en krona och annorlunda skrivtecken på. Inuti låg ett vackert brev där kejsarinnan Farah Diba, genom en sekreterare, tackade för min gåva.
Bakgrunden var den här. I september 1966 besökte min bror Thomas och jag vår bror Björn som då arbetade på svenska ambassaden i Budapest. En dag promenerade Thomas och jag omkring i centrum. Utanför en butik på den kanske finaste affärsgatan såg vi plötsligt en stor skara människor. Där stod ett par svarta limousiner. Vi upptäckte att det var en modebutik och allt blev uppenbart: Shahen av Iran var på statsbesök i Ungern och inne i affären fanns trodde vi, hans berömda och vackra maka Farah Diba.
Efter en stund öppnades dörren och två poliser makade undan alla nyfikna så att det blev fri passage från dörren ut till bilarna. Jag ställde mig längst fram med kameran i högsta hugg, hade bestämt mig för att få bra bilder av kejsarinnan.
Det dröjde dock ett tag innan hon kom ut. Under tiden började det mumlas och muttras bakom mig. En kvinna gick förbi mig och fram till en av poliserna. Hon pekade på mig och ville helt klart att han skulle agera. Jag förstod varför: eftersom jag var 192 cm lång skymde jag sikten för många.
Polisen kom fram till mig och började prata, ungerska. Trots att jag, utan att kunna språket, förstod vad han menade, ryckte jag bara på axlarna och låtsades att jag inte förstod vad han pratade om. Efter en stund gav han upp och jag kunde stå kvar i främsta ledet.
Så kom Farah Diba ut med sitt följe av vitklädda uniformerade män. Hon passerade mig på en någon meters avstånd och jag fick fina bilder.
När jag kom hem till Uppsala kopierade jag en av dessa bilder i A4-format och skickade den till henne. Kuvertet var enkelt adresserat: Till kejsarinnan Farah Diba, Teheran, Iran.
Jag hoppades att det skulle komma fram. Det rekommenderade brevet på posten visade att det verkligen gjorde det.
Jan Thomasson
Dagens Nyhet
Publicerad 2015-11-23

سعدی « گلستان » باب چهارم در فواید خاموشی
بازرگانی را هزار دینار خسارت افتاد پسر را گفت نباید که این سخن با کسی در میان نهی. ا
گفت ای پدر فرمان تراست، نگویم ولکن خواهم مرا بر فایده این مطلع گردانی که مصلحت در نهان داشتن چیست؟
گفت تا مصیبت دو نشود: ا
یکی نقصان مایه و دیگر شماتت همسایه. ا
-------------------------------
همه کودکان حق دارند کتابهای باکیفیت بخوانند. با من بخوان
-------------------------------
نشانی ادبیات کودکان
www.koodaki.org
روزنوشت : یادداشت های روزانه
روزنویس : بهمن چهل امیرانی

Latest Posts
واپسین روزنوشت ها
واپسین روزنوشت ها
Recent Comments واپسین دیدگاه ها
Archive بایگانی
Links لینک ها
Tags برچسب ها
farah diba مترسک insight karo جهان زیبای ما رییس جمهور حسن روحانی جنبش سبز i live somewhere i love you so much شاه adolf hitler king of iran farhang holakouee رییس جمهور محمدعلی رجایی the shah of persia president ali khamenei avicenna there is no god but allah رییس جمهور ابوالحسن بنی صدر موسی children's literature maskulinitet پناهجویان ایرانی در یونان scarecrow book آب و شراب people självkänsla iranian children iran´s islamic revolution mom نرو دانستن dance to death message from iran خمینی در ماه پورسینا karim sanjabi iranian national anthem falsk pass صادق هدایت persian party on a plane! president mahmoud ahmadinejad سرگرد ایرانی کریسمس شادباد pahlavi ||| green movement سبز خواهیم شد media مامان سه سیب mother ruhollah khomeini imagine shah of afghanistan رییس جمهور علی خامنه یی ابن سینا لا اله الا الله رییس جمهور محمد خاتمی کورش بزرگ sadegh hedayat نیما زنان ايران tehran iran رادیو آینه chehel amirani ayeneh foundation از دور از نزدیک ایران shah of iran iranien women مردانگی ادبیات کودکان cold war nader shah afshar president hashemi rafsanjani khomeini on the moon زرتشت حکومت اسلامی to know do not go آدولف هیتلر تایمز خودکشی مردم ایران self esteem king water and wine meidan shahyad iranien asylum seekers in greece masculinity فرح دیبا mose president banisadr جنگ سرد نادر شاه افشار رییس جمهور اکبر هاشمی رفسنجانی بهمن چهل امیرانی president mohammad ali rajai simin behbahani john lennon روح اللہ خمینی time yashasin azerbaijan history's greatest lie صدا و سیما president hassan rouhani our beautiful world humanity میدان شهیاد تهران nima رییس جمهور محمود احمدینژاد cyrus the great president mohammad khatami گذرنامه ساختگی سرود ملی ایران کریم سنجابی zarathustra islamic state زن متاهل خرامیدن تا مرگ ندانستن three apples مادر انقلاب اسلامی ایران کودکان ایران حرمت به نفس war merry christmas انسانیت irans military کارو